Tidigare viktresor
Jag har ju lovat att berätta om tidigare viktresor i min presentation, så jag ska väl ta och skriva lite kort om dom. Jag har nog alltid varit lite smårultig under hela min uppväxt, men det var när jag kom in i puberteten som jag ansåg det som ett problem. Det var då jag började må dåligt över min vikt. Jag minns att jag såg en annons i Veckorevyn där dom gjorde reklam för nutrilette och man skulle ringa för att få mer info om produkten. Det dröjjde inte länge förrän jag ringde, jag var så sugen på att beställa och gå ner i vikt. Men eftersom jag var 18 så fick jag inte beställa något.. Attans! Jag började med äppelcidervinäger i tablettform och jag tappade helt sockersuget, men gick inte ner något i vikt... hm...
Sen vet jag inte om jag tänkte så mycket mer på min vikt förrän jag flyttade in med min första sambo och självklart lade jag på mig sambokilon. Han påtalade ganska snabbt för mig att han hade problem med min vikt och tyckte att jag vägde alldeles för mycket. Kul att höra det från sin älskade? *not* Hursomhelst, återkommer tillbaka till det i ett senare inlägg. Jag fick kommentarer här och där, inte bara från sambon om att jag hade gått upp i vikt och det gjorde att jag började på viktväktarna tillsammans med ett par kompisar och jag vägde in mig på 88 kilo, tror jag att det var. Jag var 19 år och jag lyckades gå ner 4 kilo på tre veckor. Sen hoppade vi av allihopa.. Vi tyckte att det var alldeles för jobbigt att banta.. haha ;)
Jag gjorde slut med den här "snälla" sambon jag hade iaf och träffade snabbt killen jag är tillsammans med idag. Han accepterade mig som jag var och såg ut. Efter ett år tillsammans så började jag själv att ta upp att jag inte trivdes med mig själv. Jag och min mamma började på viktväktarna tillsammans och jag vägde in mig på en startvikt på 95.6 kilo. Jag lyckades gå ner 18 kilo på cirka 3 månader och jag mådde mycket bättre och var riktigt stolt över mig själv igen. Jag höll vikten hela året ut, jag kom inte riktigt igång att starta upp viktresan igen. Men så ett år efter min viktresa så var jag sugen på att plocka dom sista kilona och mellan januari och juni jojjobantade jag med hjälp av olika pulverdieter, bland annat cambridge. Jag gick ner till 70 kilo och trivdes jäkligt bra, men mina kompisar tyckte att jag var alldeles föööör smaaaal. Skit på er, tänkte jag , jag har 6 kilo kvar för att bli normalviktig enligt BMI. Men jag orkade inte hela vägen ut... suck...
Jag missbrukade pulverdieten och en kombinerad dag bestod av istället för 2 måltidsersättningar och en nyttig måltid, så tog jag två shakes och EN STOR GODISPÅSE. Visst jag gick ner i vikt, men hur bra var det egentligen? Vatten sket jag fullständigt i att dricka. När jag väl började att äta så gick jag direkt in på pizza och annan mumsig mat så det slutade med att jag fick magkatarrsbesvär och jag vart ju kanonförstoppad också.
Jag gick väl upp allt jag gick ner med pulverdieten och efter graviditeten stod min vikt på 92 kilo efter att alla kilon som hör graviditeten till försvann.
4 månader senare efter förlossningen började jag på viktväktarna, men det var inget som passade mig just då. Jag gick ner i vikt men hade absolut inte motivationen till att äta rätt. Antar att jag var inne i min nyblivna-morsa-bubbla och tyckte att det var helt ok att vara tjock. Jag hade ju iaf en sambo och framförallt en son som älskade mig överallt annat.
I april i år började jag lite småt med puvler igen, men jag missbrukade det åter igen..D et var kombinerade kurer då jag bytte ut två mål mat mot pulver och middagen på kvällen åt jag nånting flottigt.
Jag provade LCHF och gick ner, men jag tröttnade och gick upp allting igen.. Så nu står jag här idag och den här gången ska jag banne mig hålla min vikt. Jag ska planera och trappa upp ordentligen och jag ska äta rätt mat efteråt. Och eftersom att jag ska bli kvitt mitt sockerberoende och lära mig att det är helt ok att sitta och titta på tv utan att äta nånting och ska man äta godis så räcker det med 1 hg inte ETT KG lösviktsgodis och jag måste bevisa för mig själv också att jag kan överleva utan godis. Därför kommer jag att inte äta godis ett år framöver.
Hm, ja.. det var lite om mina tidigare viktresor...
Sen vet jag inte om jag tänkte så mycket mer på min vikt förrän jag flyttade in med min första sambo och självklart lade jag på mig sambokilon. Han påtalade ganska snabbt för mig att han hade problem med min vikt och tyckte att jag vägde alldeles för mycket. Kul att höra det från sin älskade? *not* Hursomhelst, återkommer tillbaka till det i ett senare inlägg. Jag fick kommentarer här och där, inte bara från sambon om att jag hade gått upp i vikt och det gjorde att jag började på viktväktarna tillsammans med ett par kompisar och jag vägde in mig på 88 kilo, tror jag att det var. Jag var 19 år och jag lyckades gå ner 4 kilo på tre veckor. Sen hoppade vi av allihopa.. Vi tyckte att det var alldeles för jobbigt att banta.. haha ;)
Jag gjorde slut med den här "snälla" sambon jag hade iaf och träffade snabbt killen jag är tillsammans med idag. Han accepterade mig som jag var och såg ut. Efter ett år tillsammans så började jag själv att ta upp att jag inte trivdes med mig själv. Jag och min mamma började på viktväktarna tillsammans och jag vägde in mig på en startvikt på 95.6 kilo. Jag lyckades gå ner 18 kilo på cirka 3 månader och jag mådde mycket bättre och var riktigt stolt över mig själv igen. Jag höll vikten hela året ut, jag kom inte riktigt igång att starta upp viktresan igen. Men så ett år efter min viktresa så var jag sugen på att plocka dom sista kilona och mellan januari och juni jojjobantade jag med hjälp av olika pulverdieter, bland annat cambridge. Jag gick ner till 70 kilo och trivdes jäkligt bra, men mina kompisar tyckte att jag var alldeles föööör smaaaal. Skit på er, tänkte jag , jag har 6 kilo kvar för att bli normalviktig enligt BMI. Men jag orkade inte hela vägen ut... suck...
Jag missbrukade pulverdieten och en kombinerad dag bestod av istället för 2 måltidsersättningar och en nyttig måltid, så tog jag två shakes och EN STOR GODISPÅSE. Visst jag gick ner i vikt, men hur bra var det egentligen? Vatten sket jag fullständigt i att dricka. När jag väl började att äta så gick jag direkt in på pizza och annan mumsig mat så det slutade med att jag fick magkatarrsbesvär och jag vart ju kanonförstoppad också.
Jag gick väl upp allt jag gick ner med pulverdieten och efter graviditeten stod min vikt på 92 kilo efter att alla kilon som hör graviditeten till försvann.
4 månader senare efter förlossningen började jag på viktväktarna, men det var inget som passade mig just då. Jag gick ner i vikt men hade absolut inte motivationen till att äta rätt. Antar att jag var inne i min nyblivna-morsa-bubbla och tyckte att det var helt ok att vara tjock. Jag hade ju iaf en sambo och framförallt en son som älskade mig överallt annat.
I april i år började jag lite småt med puvler igen, men jag missbrukade det åter igen..D et var kombinerade kurer då jag bytte ut två mål mat mot pulver och middagen på kvällen åt jag nånting flottigt.
Jag provade LCHF och gick ner, men jag tröttnade och gick upp allting igen.. Så nu står jag här idag och den här gången ska jag banne mig hålla min vikt. Jag ska planera och trappa upp ordentligen och jag ska äta rätt mat efteråt. Och eftersom att jag ska bli kvitt mitt sockerberoende och lära mig att det är helt ok att sitta och titta på tv utan att äta nånting och ska man äta godis så räcker det med 1 hg inte ETT KG lösviktsgodis och jag måste bevisa för mig själv också att jag kan överleva utan godis. Därför kommer jag att inte äta godis ett år framöver.
Hm, ja.. det var lite om mina tidigare viktresor...
Kommentarer
Trackback
